Näst på tur: Bahrain

Vi är på väg till konungadöme där resignerad interjektion leder till avvikande väderlek. Så hade det kanske låtit om SVT hade köpt sändningsrättigheterna och puffat för F1-helgen i kvällens final av På spåret. Bah-rain. Tio poäng.

Eller så kunde det ha låtit såhär: Vi färdas från gammal utfart i solens riktning via skarvad orm och når åter fram till jobb på Hjörnes magasin. Vilket hade varit ett varv runt Bahrain International Circuit. Depåutfarten har varit densamma sedan banan öppnade 2004, och den avslutande delen påminner om en helt vanlig, modern F1-bana (eller GP-bana, vilket far och son Hjörne bröt sig var sin som chefredaktörer på Göteborgs-Posten i sammanlagt sextio år).

I mitten däremot: ormen. Efter det som är kurva 4 kör förarna nu in på ett nytt parti, och det som en gång var kurva 5 har blivit kurva 14. Nio nya kurvor på knappt niohundra meter. Skarpa kurvor. Långsamma meter. Ledtråden om den skarvade ormen är förresten inte så långsökt som man kan tro; den nya sektionen bjuder på en nivåskillnad mellan sanddynerna som försetts med ett asfalterat gupp. Det är tur att guppet finns där så att förarna inte somnar bakom ratten.

Chefen för banan, Zayed R. Alzayani, säger sig vara nöjd med det nya partiet. Det färdigställdes 2006 och den nya bansträckningen användes för långlopp samma år. Den blev en oerhörd framgång då, meddelade chefen i ett pressmeddelande i vintras, och nu hoppas han att F1-stallen ska njuta av den nya utmaningen och nya omkörningsställen.

I vanliga fall hade jag nog tänkt att chefen torde ha varit redlöst berusad när han skrev det där, men förklaringen lär vara en annan då det rör sig om en bana i Bahrain, landet där det hellre serveras rosenvattenläsk än champagne. Men visst, det är säkert en utmaning att inte bromsa för sent när man ska svänga in i den fjärde hårnålen i rad. Någon charmig utmaning är det däremot inte, vare sig för förare eller publik.

Jag försökte ändå förhålla mig lite positiv till ändringarna. På papperet kan man, med viss vilja och fantasi, ana en del spegelvända likheter med Imolabanan. Kurva 4 är Tosa, kurva 6 Piratella, kurvorna 7–10 är gamla Acque Minerale, chikanen som var så hopplöst tvär att man helst skulle köra rakt igenom den och som rätades ut efter dödskraschhelgen 1994. Och Variante Alta skulle vara kurva 11, 12 eller 13. Man får välja.

Problemet är förstås att Sakhir inte är Imola. Öken inte skogsdungar. Sanddyner inte gräskullar. I ärlighetens namn minns jag inte ett enda lopp som har körts på Bahrain International Circuit. Jag hade blivit vilseledd av ledtråden om att vi färdas i solens riktning, för inför varje GP i Bahrain har jag för mig att sista kurvan är en vänstersväng, och det är först när träningarna drar igång på teven som jag minns att bilderna jag har mints i själva verket är tagna på banan i Istanbul. Den är uppenbarligen värd att lägga på minnet, till skillnad från så mycket annat Hermann Tilke har gjort. Men vem vet, ormen är kanske just det som behövs för att man inte ska glömma, ungefär som det lär ha varit med den i Eden.