Ett sömnpiller, tack!

Det är visst flera som tycker att dagens lopp var ett sömnpiller. En av dem är Michael Shumacher som, trots att han ”hade kul”, efter målgång konstaterade att det måste till misstag från konkurrenterna för att en omkörning ska bli till: [det här tänker jag inte försöka översätta] ”That’s the action we are going to have with unfortunately this kind of environment of race strategy.” Schumacher måste ha glömt att det redan på hans tid krävdes små misstag för att köra om jämnsnabba bilar. Så var det i höstas också. Såvida bilen bakom inte hade KERS förstås, eller var på en strategi som för stunden gjorde ekipaget 60 kilo lättare än det som låg i vägen. Hur kul är sådana omkörningar, egentligen?

Själv tyckte jag att loppet var ovanligt spännande. Inte så mycket tack vare dramatik på banan, men väl för småsaker som såg ut att kunna leda till incidenter. Som när Webber plötsligt tappade allt grepp från däcken när han jagade Button och Schumacher; hur många andra skulle drabbas av samma öde och när skulle det ske? Svaret var att samma däck mådde alldeles utmärkt några varv senare.

Något sömnpiller har jag alltså inte kollat på. Däremot har spänningen satt sig i huvudet på mig, och det tänker jag bota med Ipren och en tupplur. Så det var allt för nu, som man säger nuförtiden.