En banguide till Monte Carlo

När man ser helgens bilder på förare som tar sig runt Monte Carlos gator i krocksäkra bilar med växlingspaddlar och servostyrning kan det vara intressant att tänka på hur det var förr. Eller i alla fall hur bansträckningen kunde se ut förr, 1967, i datorsimulatorernas värld. Allt blir förstås inte som i verkligheten; Jack Brabhams poletid det året var på 1.27,6 och snabbaste varv i det 100 varv långa loppet blev Jim Clarks 1.29,5.


Instruktionsvideo från Finnair: ”Place the mask over your nose and mouth, slip the elastic band over your head and don’t hit the walls on the way through.” (Lorenzo Bandini glömde bort det sistnämnda.)

Egentligen ska jag inte håna den finska föraren som berättar hur man ska köra. Monaco blev aldrig någon favorit under min GPL-karriär, särskilt inte i Lotusen som uppförde sig som ett vilddjur i mina händer. Med en Cooper eller Brabham gick det bättre men långsamt. Att gå på sladd genom Loews var inte att tänka på. Att ställa in bilen för att kunna ta St. Devote på fyrans växel, den tanken slog mig aldrig. Lite kritisk är jag ändå till instruktören, det fanns nämligen ett tredje sätt att ta sig igenom Loews: climbing the kerb and flooring the throttle...



Jean Alesi får visa att man kunde köra på sladd genom kurvorna även för tjugo år sedan. Flygturen genom Casino är kopplingen till Finnair.



Här är, på tal om instruktionsvideor, ett litet klipp som Jenson Button borde ha studerat inför förra helgen. Då hade han kanske lärt sig hur man tar sig förbi bromsklossen Schumacher när han byter spår i Barcelona.